Jenna Fiore

För ett par år sedan levde jag i ett hemskt förhållande ( jag tänkte gå in djupare i själva relationen i ett annat blogg inlägg).

Killen jag bodde tillsammans med då kom ifrån en märklig familjesituation, där bla skit snack, droger och förtryck inom familjen ofta förekom.

Detta satte såklart spår i hans självkänsla, i grund och botten hade han väldigt dåligt självförtroende och tog gärna ut det över mig. Det var precis som om han kände sig större av att förminska mig.

Vår relation var väldigt ostabil (det berodde helt på honom själv). Men vad som förvånade mig mest var att när vi hade det som absolut sämst och jag hade nämt att jag ville gå ifrån honom så kom han med enligt honom själv  den briljanta ideén om att vi skulle ha barn, "allt skulle bli så bra mellan oss ifall vi fick barn och gifte oss, då skulle även hans familj lugna ner sig enligt honom."

 

Jag är så glad i dagsläget att jag inte gick på den lögnen, jag hade fastnat i 18 års helvette. Oavsett ifall man kan separera ifrån karln, så skulle det bli en kamp om ensamvårdnad. ( Det är inte jättelätt att få ensam vårdnad Sverige). Och NEJ jag skulle aldrig låta mitt barn växa upp med en pappa som har både drog och alkoholproblem, som inte vill arbeta utan bara spela PS hela dagarna, och som dessutom kommer ifrån en sådan familj.

Jag skulle aldrig känna mig trygg i att lämna bort mitt barn till en sådan person. Att skaffa barn för att man vill hålla sig kvar i en relation eller försöka fixa problemen kommer aldrig hålla, förr eller senare så knakar det rejält och det slutar med att man mår dåligt. Och frågar du mig? DU slösar din tid på en LOOSER!. 

 

DU KOMMER ALDRIG KUNNA LÖSA ETT TRASIGT FÖRHÅLLANDE GENOM ATT SKAFFA BARN!. Ett barn fixar inte det som redan är trasigt, och har ni inte löst det långt innan dess kommer ni aldrig göra det.

 

 

 

Jag och Adrian har ett par år på nacken och har redan haft våra ups and downs, så när vi fick vår dotter var vi starkare än någonsin. Ett litet barn är påfrestande det går inte att beskriva det på ett annat sätt och för att orka med varje dag så behöver man vara ett starkt team, Ifall du lever i en relation ska inte DU ensam ta allt eller göra allt. Ni ska göra det tillsammans!. Jag behöver aldrig be Adrian om någonting! han gör bara och han gör det ifrån hjärtat, Ibland är jag helt slut jag är iof höggravid också men ibland har jag så ont eller orkar inte lyfta ett finger hemma och han har aldrig ifrågasatt mig eller klagat, han tar över bara. För lite sömn, bebis som kanske skriker i timmar och ett hem som förfaller kan göra vem som helst frustrerad och det sista man behöver då är någon som kommer hem och sätter sig framför sitt tv spel, eller som hellre går iväg för att träffa sina kompisar/ kusiner, eller ännu värre är hemma men endå inte är närvarande, för att han hellre sitter med sin mobil än att leka med sin dotter/son. EN som bara förväntar sig att alltig ska vara klart och serverat åt honom.

 

Är det såhär du vill leva resten av ditt liv? FINE, jag sökte efter något mer i livet och jag fann det. 

Min dröm var att finna en man som hellre vill umgås med sin fru och barn än något annat och jag fann det i Adrian. Jag skulle ALDRIG nöja mig med något annat. Och jag skulle Aldrig acceptera ifall jag behöver BE min man om att ta hand om eller umgås med vår dotter.