6/2 - 2020

Jag får så många frågor gällande min graviditet, dotter och förlossning, så jag tänkte börja med att beta av den delen redan nu. Annars hade jag inte tänkt att min blogg skulle handla så mycket om just det utan mer om vad vi gör. 
 
Även om jag alltid varit väldigt rak och ärlig (ibland lite för ärlig och rak) så är jag inte så mycket för, att dela med mig av just mitt privatliv och det finns några anledningar till just detta. ( finns arbetskollegor som knappt vet något om mig, ÄVEN OM DEM  TYCKS TRO DET). Med åren har jag lärt mig att jag själv mår bättre av att omvärlden vet så lite som möjligt om mig, min familj och mitt privatliv, Vissa saker kommer jag ta upp här endå då jag redan passerat det kapitlet i livet, och anser att den informationen inte kan skada mig eller min familj på samma sätt längre.
 
"Hur det gick till"

Jag och Adrian planerade aldrig NÄR vi skulle skaffa barn utan vi har hela tiden sagt händer det så händer det. Jag har aldrig trott på att stressa fram barn eller stress kolla när man har sin ägglossning, då jag vet att man kan må väldigt dåligt ifall det inte händer just då. Vissa i min omgivning har kämpat i år utan resultat och det är ju såklart psykiskt påfrestande.
Jag hade redan mått så dåligt året innan så jag ville inte lägga ännu en stress över mig utan jag tog det hela med ro. Jag valde däremot att "rensa" mig själv för att "hjälpa" det hela på traven, vissa säger att vissa metoder kan hjälpa till i processen men det finns inga garantier och inte tillräckligt med studier som påvisar att dessa verkligen stämmer!, Så jag vill vara TYDLIG med att bara för att dessa knep fungerade för mig så betyder det inte att det fungerar för dig, jag vill verkligen inte bygga upp falska förhoppningar hos andra kvinnor som verkligen vill eller försöker bli gravida nu! Jag pratar endast om mig själv och mina erfarenheter.
 
För min del gick det ju snabbt endå, jag blev gravid redan 3 månader efter att jag slutat med p- piller, just det var vi kanske inte beredda på speciellt inte iom att jag hade min "mens" som vanligt,  så fattade vi inte påengång att jag var gravid. Utan det var när jag hade bokat tid för undersökning av brösten som det klarnade upp i sinnet. Jag hade haft ont i brösten speciellt i högra, jag kunde knappt röra armen för att det gjorde så ont, brösten var inflamerade och stora som ballonger, jag klarade inte av att ligga på sidan eller ha bh på mig. Min läkare sneglade på mig efter stund och frågade ifall jag var gravid?, Va? nej det tror jag inte sa jag, jag har min mens som vanligt,  hmmm sa han vi gör ett test, och testet visade såklart att jag var gravid, bröstproblematiken berodde på mjölkproduktionen som hade satt igång.
 
 
Under rätt lång tid var det endast jag och Adrian som visste, jag är inte den som skriker ut saker det första jag gör och det finns ju något som kallas för "säkra" veckor i en graviditet,  (efter gravid vecka 15), med det menas inte att ingenting kan hända men man står på en stadigare grund efter den veckan sägs det, vi valde därför att hålla det för oss själva rätt länge. 

Vi gifte oss i agusti jag var då redan över 15 veckan men vi valde att forsätta hålla tyst om graviditeten fram till vecka 25, endast våra absolut närmaste visste, vi höll det alltså hemligt på bröllopet också. Varken jag eller Adrian ville tala om det för våra bröllopsgäster för vi ansåg att det inte var därför dem var ditbjudna. Vi ville behålla fokus på vårt bröllop och inget annat, Alla som känner mig vet att jag inte dricker alkohol så det var inte någon som la märke till den grejen heller under skålarna och kvällen.
 
När jag pratar om att jag "rensade" mig själv så gick det ut på att ändra vissa rutiner i min vardag, jag började stressa ner, stress är aldrig bra och speciellt inte ifall du vill bli gravid, jag tackade nej till jobb och samarbeten och tog bara på mig det som jag verkligen ville göra. Jag valde även att avsluta vissa "vänskapsrelationer" som under lång tid hade tärt på mig.
Jag började motionera mer, så jag och Adrian gick ut på powewalk varje kväll, motion är ju en annan grej dem tar upp och att röra på sig mer är ju aldrig fel. 
Koffein däremot är aldrig bra i för stora doser och speciellt inte om du är eller vill bli gravid så jag slutade nästan dricka te helt och hållet, jag älskar te och drack litervis om dagarna, men i samband med avslutandet av p-pillrerna så drog jag ner till max 1 kopp om dagen, och åt istället mer vitaminer. Såsom omega 3. 
 
"Graviditeten"

Själva graviditeten i sig var inte min favorit och är fortfarande inte, jag förstår inte kvinnor som kallar det för den bästa perioden i sitt liv, Alla är vi såklart olika men jag tyckte/r bara det var jobbigt, jag hittade inget "mysigt" med varken graviditeten men ramförallt inte förlossningen!!!. Jag tyckte det var hemskt!.
Säkert jätte många som tycker jag är "otacksam" när jag säger att jag inte gillar att vara gravid, men att vara gravid och att sen conecta med sitt barn är inte samma sak. Graviditeter är inte min grej helt enkelt men jag vet att det är tyvärr det man måste genomgå för att få ut dessa underbara små till världen.
 
Jag mådde bara illa, var yr, foglossning, bråck på höger sida så jag knappt kunde gå sista 3 månaderna, låg inne på sjukhus i vecka 22 pga livmoderertappen redan hade börjat öppna sig, väldigt lågt blodtryck, järnsbrist, (trots insatta medeciner) jätte ont i brösten, ryggbesvär, tappade massa hår och ögonfransar, exem som kliades som in i fan, (fanns inget jag kunde ta mot dessa då man inte får ta cortison preparat,) munsår, graviditets spiders ( blodkärl som spricker) halsbränna så jag knappt kunde andas, andfåddhet, vatten i kroppen, sov skit dåligt och nästäppa så jag inte kunde andas alls genom näsan ( säger redan nu den här jävla näsprayen dem rekomenderar för gravida, total suger! så köp för fan inte den!). 
 
INGEN talade om det här för mig innan jag blev gravid utan enligt alla andra  skulle det här vara den bästa perioden i livet, varför säger inte kvinnor som det är? det är helt OKEJ att  erkänna att det i studer känns för jävligt! Jag stäcker upp handen och svarar ärligt! NEJ det är inte rosa moln! 
För mig blev det jätte skumt med vikten också, jag har aldrig vägt mer än 47kg i hela mitt liv så när jag helt plötsligt gick upp och jag gick endå upp väldigt lite i vikt sas det så blev det jätte jobbigt, jag kunde knappt röra mig, jag blev totalt orkeslös och sen har man ju som en stenhård badboll  mitt på magen som inte går att flytta på, så allt blev ju påfrestande!, Mina bröst bara tryckte på magen så jag hade svårt att andas hela tiden, jag pallade knappt ta på och av mig skorna och ville bara sova hela tiden.  Adrian är min guldklimp han hjälpte mig med allt!, påklädsel, knöt skorna, vaxning, målande tånaglarna, matlagning, städning ALLT!. 
 
Så gällande vikten.... 

Då många frågat mig efter instagram inlägget,. 6 veckor efter förlossningen så var jag tillbaka på min startvikt och hade fått tillbaka mitt normala utseende kroppsmässigt. Hur gick det till? undrar många.... Jag har aldrig tillåtit mig själv att falla för cravings, därför har jag inga heller, jag är extremt väldisiplinerad men det betyder inte att jag inte "unnar" mig något!, jag älskar Lakris och kan äta hur mycket som helst i vanliga fall men eftersom lakrisintag inte är det bästa under graviditeter så var jag tvungen att limitera mig. Jag har aldrig tyckt om läsk och energidrycker och det är dessutom en rätt stor socker bov, aldrig heller tyckt om snabb mat såsom mc donalds, pizza, kebab. Jag är ingen glass, chips eller chocklad människa heller. Jag kan visst äta bullar eller annat gott men istället för att trycka i mig 4 st för att det är gott så stannar jag vid 1. Jag är dessutom noga med att motionera, jag har ett stegmål i mobilen som jag sätter varje dag, just tack vare det kan jag äta den där bullen med gott samvete utan att oroa mig över att "gå upp" mer än nödvändigt. 
 
Det gäller att vara diciplinerad under graviditeten, men det samma gäller förlossningen också!.
Jag var inställd på att det förmodligen skulle vara den mest påfrestande dagen i hela mitt liv och det var det!, fast 100 gånger värre!. Nej man kan inte förbereda sig på en förlossning. Jag hade en hel del påtryckingar runtomkring mig gällade vad jag borde göra och inte inför min förlossning vilket var väldigt jobbigt, helt plötsligt hade ens bekanta förvandlats till barnmorskor och kom med "tips" jag inte hade bett om, bla Du får absolut inte ha sex under graviditeten! (ehhh? jo minsann vi hade ett väldigt aktivt sexliv under hela graviditeten, det är inte farligt att ha sex och nej ditt barn kan inte "se" penisen! (detta kom däremot ifrån min Italienska familj.) DU MÅSTE gå profylaxkursen! DU MÅSTE se en förlossingsvideo DU MÅSTE besöka en förlossningsklinik DU MÅSTE packa en förslossningsväska  DU måste köpa gravidkläder osv ..... Jag har sagt det förut och säger det igen LÅT GRAVIDA KVINNOR VARA IFRED om dem själva inte ber om tips!. fasen allt är ju nytt för oss och vi försöker hitta oss själva i graviditeten! vi får dessutom en massa info ifrån Mvc ifall det skulle vara något.
Jag vägrade köpa gravidkläder, jag kände mig fruktansvärt ful i dessa och dem var inte ens sköna! Så jag har inte lagt 1 krona på gravidkläder, jag bytte aldrig storlek heller för den delen. Jag vägrade också att titta på förlossningsvideor och gå på profylaxkurser osv, och ärligt hade jag sett en video innan min förlossning hade det varit sju gånger värre! det hade bara skrämt upp mig och jag hade förmodligen "kännt efter en massa". Nu var jag istället fullt fokuserad på vad min barnmorska sa vilket hjälpte mig igenom förlossningen, jag fick ta alla stadier vart efter. 

 "Förlossningen"

5/2 -2020 runt kl 23. Vi skulle gå och lägga oss och jag säger till Adrian precis innan vi ska sova ,konstigt men det känns som om jag är öppen, det är någonting som inte känns helt 100 där nere, jag sa också säg åt din dotter att komma ut nu för nu orkar jag inte vara gravid längre. Jag hade några få samandragningar på natten men ingenting jag la märke till då jag haft det till och från den sista tiden. 
Dagen därpå åker Adrian iväg till stan för ett möte, jag går upp som vanligt och påbörjar min dag , vid 9 tiden började förvärkarna, det var inget speciellt med dem och inget som gjorde ont, i dem flesta fall när man är förstföderska så tar själva latensfasen en jävla tid, ett par dagar typ så jag körde på som vanligt hemma och tänkte inte mer på det utan mer jaha då kanske det är dags om inom ett par dagar typ. 
 
Mellan 10 och 11 hade jag så kraftiga och täta värkar så jag trodde jag skulle tuppa av på golvet, jag ringer upp Adrian mitt i mötet och han slänger sig i bilen och åker hem påengång. Det är nu han gör det han är bäst på, han går in i sitt ess och tar över situationen, i det här fallet jätte skönt! Han pratar med förslossningen ( som såklart vill att jag ska vara hemma några timmar till då dem menar på "hon är förstföderska det kan dröja timmar/ dagar innan det är dags hon kan inte komma nu, det är för tidigt!"). Adrian svarade kort hon kommer nu annars får ni skicka en ambulans om 1 timme för det här är förlossningsvärkar och inte latensfas, han klär på mig och ringer taxi under tiden, håller mig sedan under ena armen, och väskorna i den andra. det tog drygt 15 min för mig att ta mig ner till taxin, jag hade så kraftiga och täta värkar att jag var tvungen att stanna hela tiden, jag kunde inte stå upp, utan var helt dubbelvikt.
 
Helvettes resan till förlossningen ska vi inte ens tala om! chuffören körde såklart fel så han körde förbi sjukhuset så vi var tvugna att åka runt halva söder innan vi kom fram, jag var helt borta av smärtan men mitt i allt kollar jag ut genom fönstret och svär ,vad fan har du åkt förbi sjukhuset???!!!, hur i helvette kan du missa skyltarna?. Efter mycket om och men kom vi tillslut fram och väl på plats utanför förlossningen står min mamma redan och väntar på oss. Vårpersonalen sätter mig genast i en rullstol och kör in mig på sal och försöker lugna mig med lustgas, som jag genast slänger av mig, Fy fan vad jag mådde illa av den! ingen jävla gas för min del inte! ( Hur klarade du av att vänta så länge innan du kom in frågade dem ?) vadå svarade jag ni ville ju att vi skulle vänta flera timmar till.. Du är nästan helt öppen och i stort sett klar för start svarade barnmorskan. Vi kom in straxt efter 13 tiden och vår lilla underbara dotter föddes 3 timmar senare 2,6 kg vägde hon. Det bästa som hänt oss båda är defenitivt hon!. 

 
 
 
 
 



2020-11-30 @ 11:00:00 Permalink just me Kommentarer (0) Trackbacks ()

Drama Queens

 

 

Personligen har jag valt att kliva några steg tillbaka i år när det gäller just kvinnliga relativt nya bekantskaper, har inte riktigt känt att det varit genuint ifrån deras sida om jag ska vara ärlig. (Det har liksom legat en dold agenda bakom det hela). Exempel 1. Jag är känd för min extrema garderob och jag kan tänka mig att många tjejer ser detta som ett lyxigt paradis. Visst kan jag "låna" ut grejer men det finns en gräns för min vänlighet också. Har du lånat något som du smutsat ner eller ännu värre har sönder utan att ens tala om det för mig?…(Vill bara påpeka att jag blivit varse om detta nästa gång jag ska ta upp och använda det, jag lånar ut i god tro om att personen varit varsam med mina saker!!, alt säger till om nu olyckan varit framme "jag ber om ursäkt men jag råkade ha sönder din klänning" Som en normal människa kanske hade sagt?) Hade det varit jag själv hade jag erbjudit lagning/ersättning rakt av. Men nej då har personen valt att spela dum, JA när fallet är sådant kommer denna dörr vara stängd för all framtid. Vänskapen känns inte direkt äkta när personen frågat mig fler gånger ifall hon får låna kläder utav mig än att fråga hur jag mår?. Kan säga att den vänskapen dog ut helt ifrån hennes sida när hon en dag upptäckte att jag inte ville låna ut mer grejer då jag tröttnat på hennes beteende, (klart att det är praktiskt att låna nya dyra kläder utav mig hela tiden då slipper man ju köpa egna?. ) Jag är väldigt vänlig och godtrogen av mig men jag är inte ett leasing företag. Antar att jag var bra att ha som "bästis"/syster" så länge man fick glida på mina grejer, ( jag är även väldigt\n generös och överöser nära med saker som jag aldrig använder eller inte "vill" ha längre,) vill man ha gratis grejer då är jag ju perfekt?. Men så fort jag satte ner foten då minskade hennes sms oh samtal rejält. Tills jag själv en dag tröttnade och bestämde mig för att bara sluta svara henne helt.


Exempel nummer 2. I somras sa jag tack och hej pga ett rentav urlöjligt sms. ( Blir faktiskt fortfarande förbannad när jag tänker på vad som skrevs.) Jag ställde en vänlig fråga till min vännina ifall hon önskade något inhandlat ifrån min resa?.. Jag blev totalt påhoppad och anklagad för att vara en oärlig vän pga jag skulle resa bort med min man. Hela sms gick ut på hennes känslor och att det var så dålig stil av mig att resa iväg med Adrian då jag och hon hade pratat om att resa dit tillsammans vid något tillfälle.. Ursäkta men bara för att vi diskuterat att resa iväg till samma land betyder det väl endå inte att man inte kan resa dit fler gånger? eller med någon annan på semester?. Vår plan var dessutom en helt annan gentemot min och Adrians semesterplaner. Men det togs det ingen som helst hänsyn till, Istället för att ta sig tiden och ringa upp mig och kanske prata med mig direkt (då hade det nog inte blivit några missförstånd alls)  så togs allting via mils långa sms.Tack vare det tappade jag lusten helt, hon hade inte visat mig respekt genom att ta sig tiden att ringa mig, utan väljer att kritisera min vänskap via sms,( iom att allting var helt det motsatta som sas dessutom så kändes det som ett extremt löjligt drama, Jag har inte tid med drama, tyvärr men NEJ!) Min mamma var dessutom hemma hos mig vid det tillfället, och t o m hon uppmanar mig att ta ett steg tillbaka "du behöver inte ens svara på sådana löjliga påhopp, och varför tar hon sig inte tiden att ringa dig? har hon nu dragit igång något så får man ta ansvar för det som sägs om hon nu är din "vän" sa hon". (Alla som känner min mamma vet att hon är världens lugnaste person så mycket ska till för att hon ska bli irriterad). Det hela slutade med att JAG bad om ursäkt för något jag inte gjort, fattar egentligen inte vad fan prylen handlade om ?  snacka om att göra en höna av en fjäder. Sedan dess har vi ninte pratat…. Jag har inte velat möta upp heller om jag ska vara ärlig. Som sagt jag är vänlig och öppen tills den dagen du bevisar mig motsatsen, tycker inte det är av vänliga avsikter ifall man väljer att hård kritisera en vän eller anklaga utan ren fakta, så jag väljer hellre att ta några steg tillbaka och blir helt drama free, Jag har tjejkompisar som jag haft sedan jag var liten och dem har aldrig hoppat på mig på detta sätt, så tänker definitivt inte låta någon göra det efter bara 1 år. Bye Bye drama queens. 



2018-01-16 @ 09:51:00 Permalink just me Kommentarer (0) Trackbacks ()

Happy friends day

Finns det någon bästis dag?.. numer finns ju allt, semledagen, saltlakrisdagen, internationella kramdagen, kanelbullens dag alla hjärtans dag, singel dagen ja listan tar aldrig slut!, Men finns bästis dagen? om inte?! så borde det finnas en sådan.
 Jag vill passa på att hylla min allra bästa vän sedan 15 år tillbaka då jag vet att hon har en fördärvlig period med många nedgångar just nu..Trots detta så klagar hon ju inte direkt heller utan berättar i lugn ton hur det ligger till Det har alltid varit det positiva med just henne att hon är som hon är, det blir liksom ingen big deal av hennes problem. 
Även fast hon har sitt så ser hon alltid efter sina nära och det är inte många som klarar av att lägga sitt åt sidan och faktiskt bry sig om att lyssna på andra. Jag har verkligen haft ett skit år på många sett och hon har funnits med mig hela vägen, nu när jag långsamt är påväg tillbaka till mitt sanna jag igen så är det min tur att stå upp för henne och följa hennes väg.
2017-12-28 @ 08:41:10 Permalink just me Kommentarer (0) Trackbacks ()

Minis

 Alltså jag hatar att trängas, for Real! det är det absolut  värsta jag vet och endå varje år så envisas man med att springa ut på mellandags rean bara för att man inbillar sig själv att varuhuset kommer vara tomt bara just för dig, så du kan gå runt lugnt i timmar och inhandla onödigheter. Då kan du tänka dig vad som försegår sig i alla andras hjärnor under dem dagarna när det enda upphetsande som händer i deras liv under ett helt år är REA . 


Första dagen är värst, folk beter sig som djur och slår sig fram med mördar blick bara för att få tag i just Armanis julbox till halva priset..För min del....kommer jag dock aldrig hem med det jag hade tänkt mig från början för antingen är det slut innan jag hinner fram, eller så finns det inte med på rean överhuvudtaget, så det hela slutar ALLTID med att jag kommer hem med påsar fulla med skit som jag ett par dagar senare måste kånka tillbaka för att stå i en ny kö med 100 andra för att lämna tillbaka dem, just för att jag blev påminnd om att jag har 300 exagt likadana hemma. Förutom att försöka handla saker som inte existerar på rean så finns  det ytterligare ett par nackdelar med min mini längd och det är att alla som är över 160 verkar tycka att vi som är under 150 är värda att plattas ner till marken. Just därför tycker jag det är lite små jobbigt i större folkmassor, jag kan inte styra min egen kropp utan slängs runt som en trasa mitt bland alla julboxar inne på NK. Men det absolut värsta är när 180 folk kliver på fullproppade tåg med sin as stora väska och skiter fullständigt i att ta ner den från ryggen/axlen utan istället mer än gärna borrar i den i ansiktet på oss minis. För i helvette tänk lite!  ställ ner väskaset, som sagt det är precis som på rean du är inte ensam här heller! Men Nej där står du lugnt med din kaffe i handen och mobilen i den andra medans jag antingen får din väska i nyllet eller ännu värre får din illaluktande kaffe/morgonandedräkt andandes rakt i nyllet,  vette fan.. Men tror fan jag hellre väljer väskan uppstoppad endå…

2017-12-27 @ 11:49:05 Permalink just me Kommentarer (0) Trackbacks ()

Buon Natale a tutti

 
                                           

Mina föräldrar skildes när jag var väldigt liten, dem har liksom aldrig kommit överens.


Så för dem att ens "fira" jul tillsammans blev för mig en väldigt stor grej då just iår är första gången sedan jag var 4 som dem samlas under samma tak just på julafton, i vanliga fall är det alltid mamma den 24 (svenska sidan) pappa 25 (italienska sidan). NU firar vi in julen i vårt nya hem att alla kom överens och hade trevligt denna dag, om du frågar mig så kunde jag faktiskt inte önska mig mer!! 

 



                                                                    (Me and daddy)
 


2017-12-25 @ 21:49:00 Permalink just me Kommentarer (0) Trackbacks ()