Jenna Fiore

Jag får så många frågor gällande min graviditet, dotter och förlossning, så jag tänkte börja med att beta av den delen redan nu. Annars hade jag inte tänkt att min blogg skulle handla så mycket om just det utan mer om vad vi gör. 

 

Även om jag alltid varit väldigt rak och ärlig (ibland lite för ärlig och rak) så är jag inte så mycket för, att dela med mig av just mitt privatliv och det finns några anledningar till just detta. ( finns arbetskollegor som knappt vet något om mig, ÄVEN OM DEM  TYCKS TRO DET). Med åren har jag lärt mig att jag själv mår bättre av att omvärlden vet så lite som möjligt om mig, min familj och mitt privatliv, Vissa saker kommer jag ta upp här endå då jag redan passerat det kapitlet i livet, och anser att den informationen inte kan skada mig eller min familj på samma sätt längre.

 

"Hur det gick till"

Jag och Adrian planerade aldrig NÄR vi skulle skaffa barn utan vi har hela tiden sagt händer det så händer det. Jag har aldrig trott på att stressa fram barn eller stress kolla när man har sin ägglossning, då jag vet att man kan må väldigt dåligt ifall det inte händer just då. Vissa i min omgivning har kämpat i år utan resultat och det är ju såklart psykiskt påfrestande.

Jag hade redan mått så dåligt året innan så jag ville inte lägga ännu en stress över mig utan jag tog det hela med ro. Jag valde däremot att "rensa" mig själv för att "hjälpa" det hela på traven, vissa säger att vissa metoder kan hjälpa till i processen men det finns inga garantier och inte tillräckligt med studier som påvisar att dessa verkligen stämmer!, Så jag vill vara TYDLIG med att bara för att dessa knep fungerade för mig så betyder det inte att det fungerar för dig, jag vill verkligen inte bygga upp falska förhoppningar hos andra kvinnor som verkligen vill eller försöker bli gravida nu! Jag pratar endast om mig själv och mina erfarenheter.

 

För min del gick det ju snabbt endå, jag blev gravid redan 3 månader efter att jag slutat med p- piller, just det var vi kanske inte beredda på speciellt inte iom att jag hade min "mens" som vanligt,  så fattade vi inte påengång att jag var gravid. Utan det var när jag hade bokat tid för undersökning av brösten som det klarnade upp i sinnet. Jag hade haft ont i brösten speciellt i högra, jag kunde knappt röra armen för att det gjorde så ont, brösten var inflamerade och stora som ballonger, jag klarade inte av att ligga på sidan eller ha bh på mig. Min läkare sneglade på mig efter stund och frågade ifall jag var gravid?, Va? nej det tror jag inte sa jag, jag har min mens som vanligt,  hmmm sa han vi gör ett test, och testet visade såklart att jag var gravid, bröstproblematiken berodde på mjölkproduktionen som hade satt igång.

 

 

Under rätt lång tid var det endast jag och Adrian som visste, jag är inte den som skriker ut saker det första jag gör och det finns ju något som kallas för "säkra" veckor i en graviditet,  (efter gravid vecka 15), med det menas inte att ingenting kan hända men man står på en stadigare grund efter den veckan sägs det, vi valde därför att hålla det för oss själva rätt länge. 

Vi gifte oss i agusti jag var då redan över 15 veckan men vi valde att forsätta hålla tyst om graviditeten fram till vecka 25, endast våra absolut närmaste visste, vi höll det alltså hemligt på bröllopet också. Varken jag eller Adrian ville tala om det för våra bröllopsgäster för vi ansåg att det inte var därför dem var ditbjudna. Vi ville behålla fokus på vårt bröllop och inget annat, Alla som känner mig vet att jag inte dricker alkohol så det var inte någon som la märke till den grejen heller under skålarna och kvällen.

 

När jag pratar om att jag "rensade" mig själv så gick det ut på att ändra vissa rutiner i min vardag, jag började stressa ner, stress är aldrig bra och speciellt inte ifall du vill bli gravid, jag tackade nej till jobb och samarbeten och tog bara på mig det som jag verkligen ville göra. Jag valde även att avsluta vissa "vänskapsrelationer" som under lång tid hade tärt på mig.

Jag började motionera mer, så jag och Adrian gick ut på powewalk varje kväll, motion är ju en annan grej dem tar upp och att röra på sig mer är ju aldrig fel. 

Koffein däremot är aldrig bra i för stora doser och speciellt inte om du är eller vill bli gravid så jag slutade nästan dricka te helt och hållet, jag älskar te och drack litervis om dagarna, men i samband med avslutandet av p-pillrerna så drog jag ner till max 1 kopp om dagen, och åt istället mer vitaminer. Såsom omega 3. 

 

"Graviditeten"

Själva graviditeten i sig var inte min favorit och är fortfarande inte, jag förstår inte kvinnor som kallar det för den bästa perioden i sitt liv, Alla är vi såklart olika men jag tyckte/r bara det var jobbigt, jag hittade inget "mysigt" med varken graviditeten men ramförallt inte förlossningen!!!. Jag tyckte det var hemskt!.

Säkert jätte många som tycker jag är "otacksam" när jag säger att jag inte gillar att vara gravid, men att vara gravid och att sen conecta med sitt barn är inte samma sak. Graviditeter är inte min grej helt enkelt men jag vet att det är tyvärr det man måste genomgå för att få ut dessa underbara små till världen.

 

Jag mådde bara illa, var yr, foglossning, bråck på höger sida så jag knappt kunde gå sista 3 månaderna, låg inne på sjukhus i vecka 22 pga livmoderertappen redan hade börjat öppna sig, väldigt lågt blodtryck, järnsbrist, (trots insatta medeciner) jätte ont i brösten, ryggbesvär, tappade massa hår och ögonfransar, exem som kliades som in i fan, (fanns inget jag kunde ta mot dessa då man inte får ta cortison preparat,) munsår, graviditets spiders ( blodkärl som spricker) halsbränna så jag knappt kunde andas, andfåddhet, vatten i kroppen, sov skit dåligt och nästäppa så jag inte kunde andas alls genom näsan ( säger redan nu den här jävla näsprayen dem rekomenderar för gravida, total suger! så köp för fan inte den!). 

 

INGEN talade om det här för mig innan jag blev gravid utan enligt alla andra  skulle det här vara den bästa perioden i livet, varför säger inte kvinnor som det är? det är helt OKEJ att  erkänna att det i studer känns för jävligt! Jag stäcker upp handen och svarar ärligt! NEJ det är inte rosa moln! 

För mig blev det jätte skumt med vikten också, jag har aldrig vägt mer än 47kg i hela mitt liv så när jag helt plötsligt gick upp och jag gick endå upp väldigt lite i vikt sas det så blev det jätte jobbigt, jag kunde knappt röra mig, jag blev totalt orkeslös och sen har man ju som en stenhård badboll  mitt på magen som inte går att flytta på, så allt blev ju påfrestande!, Mina bröst bara tryckte på magen så jag hade svårt att andas hela tiden, jag pallade knappt ta på och av mig skorna och ville bara sova hela tiden.  Adrian är min guldklimp han hjälpte mig med allt!, påklädsel, knöt skorna, vaxning, målande tånaglarna, matlagning, städning ALLT!. 

 

Så gällande vikten.... 

Då många frågat mig efter instagram inlägget,. 6 veckor efter förlossningen så var jag tillbaka på min startvikt och hade fått tillbaka mitt normala utseende kroppsmässigt. Hur gick det till? undrar många.... Jag har aldrig tillåtit mig själv att falla för cravings, därför har jag inga heller, jag är extremt väldisiplinerad men det betyder inte att jag inte "unnar" mig något!, jag älskar Lakris och kan äta hur mycket som helst i vanliga fall men eftersom lakrisintag inte är det bästa under graviditeter så var jag tvungen att limitera mig. Jag har aldrig tyckt om läsk och energidrycker och det är dessutom en rätt stor socker bov, aldrig heller tyckt om snabb mat såsom mc donalds, pizza, kebab. Jag är ingen glass, chips eller chocklad människa heller. Jag kan visst äta bullar eller annat gott men istället för att trycka i mig 4 st för att det är gott så stannar jag vid 1. Jag är dessutom noga med att motionera, jag har ett stegmål i mobilen som jag sätter varje dag, just tack vare det kan jag äta den där bullen med gott samvete utan att oroa mig över att "gå upp" mer än nödvändigt. 

 

Det gäller att vara diciplinerad under graviditeten, men det samma gäller förlossningen också!.

Jag var inställd på att det förmodligen skulle vara den mest påfrestande dagen i hela mitt liv och det var det!, fast 100 gånger värre!. Nej man kan inte förbereda sig på en förlossning. Jag hade en hel del påtryckingar runtomkring mig gällade vad jag borde göra och inte inför min förlossning vilket var väldigt jobbigt, helt plötsligt hade ens bekanta förvandlats till barnmorskor och kom med "tips" jag inte hade bett om, bla Du får absolut inte ha sex under graviditeten! (ehhh? jo minsann vi hade ett väldigt aktivt sexliv under hela graviditeten, det är inte farligt att ha sex och nej ditt barn kan inte "se" penisen! (detta kom däremot ifrån min Italienska familj.) DU MÅSTE gå profylaxkursen! DU MÅSTE se en förlossingsvideo DU MÅSTE besöka en förlossningsklinik DU MÅSTE packa en förslossningsväska  DU måste köpa gravidkläder osv ..... Jag har sagt det förut och säger det igen LÅT GRAVIDA KVINNOR VARA IFRED om dem själva inte ber om tips!. fasen allt är ju nytt för oss och vi försöker hitta oss själva i graviditeten! vi får dessutom en massa info ifrån Mvc ifall det skulle vara något.

Jag vägrade köpa gravidkläder, jag kände mig fruktansvärt ful i dessa och dem var inte ens sköna! Så jag har inte lagt 1 krona på gravidkläder, jag bytte aldrig storlek heller för den delen. Jag vägrade också att titta på förlossningsvideor och gå på profylaxkurser osv, och ärligt hade jag sett en video innan min förlossning hade det varit sju gånger värre! det hade bara skrämt upp mig och jag hade förmodligen "kännt efter en massa". Nu var jag istället fullt fokuserad på vad min barnmorska sa vilket hjälpte mig igenom förlossningen, jag fick ta alla stadier vart efter. 

 "Förlossningen"

5/2 -2020 runt kl 23. Vi skulle gå och lägga oss och jag säger till Adrian precis innan vi ska sova ,konstigt men det känns som om jag är öppen, det är någonting som inte känns helt 100 där nere, jag sa också säg åt din dotter att komma ut nu för nu orkar jag inte vara gravid längre. Jag hade några få samandragningar på natten men ingenting jag la märke till då jag haft det till och från den sista tiden. 

Dagen därpå åker Adrian iväg till stan för ett möte, jag går upp som vanligt och påbörjar min dag , vid 9 tiden började förvärkarna, det var inget speciellt med dem och inget som gjorde ont, i dem flesta fall när man är förstföderska så tar själva latensfasen en jävla tid, ett par dagar typ så jag körde på som vanligt hemma och tänkte inte mer på det utan mer jaha då kanske det är dags om inom ett par dagar typ. 

 

Mellan 10 och 11 hade jag så kraftiga och täta värkar så jag trodde jag skulle tuppa av på golvet, jag ringer upp Adrian mitt i mötet och han slänger sig i bilen och åker hem påengång. Det är nu han gör det han är bäst på, han går in i sitt ess och tar över situationen, i det här fallet jätte skönt! Han pratar med förslossningen ( som såklart vill att jag ska vara hemma några timmar till då dem menar på "hon är förstföderska det kan dröja timmar/ dagar innan det är dags hon kan inte komma nu, det är för tidigt!"). Adrian svarade kort hon kommer nu annars får ni skicka en ambulans om 1 timme för det här är förlossningsvärkar och inte latensfas, han klär på mig och ringer taxi under tiden, håller mig sedan under ena armen, och väskorna i den andra. det tog drygt 15 min för mig att ta mig ner till taxin, jag hade så kraftiga och täta värkar att jag var tvungen att stanna hela tiden, jag kunde inte stå upp, utan var helt dubbelvikt.

 

Helvettes resan till förlossningen ska vi inte ens tala om! chuffören körde såklart fel så han körde förbi sjukhuset så vi var tvugna att åka runt halva söder innan vi kom fram, jag var helt borta av smärtan men mitt i allt kollar jag ut genom fönstret och svär ,vad fan har du åkt förbi sjukhuset???!!!, hur i helvette kan du missa skyltarna?. Efter mycket om och men kom vi tillslut fram och väl på plats utanför förlossningen står min mamma redan och väntar på oss. Vårpersonalen sätter mig genast i en rullstol och kör in mig på sal och försöker lugna mig med lustgas, som jag genast slänger av mig, Fy fan vad jag mådde illa av den! ingen jävla gas för min del inte! ( Hur klarade du av att vänta så länge innan du kom in frågade dem ?) vadå svarade jag ni ville ju att vi skulle vänta flera timmar till.. Du är nästan helt öppen och i stort sett klar för start svarade barnmorskan. Vi kom in straxt efter 13 tiden och vår lilla underbara dotter föddes 3 timmar senare 2,6 kg vägde hon. Det bästa som hänt oss båda är defenitivt hon!. 

 

 

 

 

 

Precis såhär vill jag minnas dig, alltid glad och busig och gud hur många gånger övade vi inte olika danslyft på stranden?! Tack för att jag fick vara en del av ditt liv!. För alltid saknad och för alltid i våra hjärtan 💙🙏

Ja jag är ju gravid igen... NU höjer många på ögonbrynen, Va? hon har ju precis fått barn?! Ja det stämmer,

faktum är att jag blev gravid 2 månader efter min förlossning. Var det planerat? både ja och nej, vi lät naturen sköta sin gång. Jag tror inte på metoden att planera för mycket när det gäller att bli gravid för då blir man nog lätt stressad och kan må dåligt över att det inte "händer". Utan vi sa händer det så händer det annars är det inte meningen denna gång. Jag är över trettio och vill hellre köra på med mina graviditer än att ha en massa uppehåll och "börja om" det handlar inte bara om att orka med en graviditet och en förlossning utan man ska ju faktiskt orka ta hand om sina barn också. Både jag och Adrian vill ha en stor familj så bli inte förvånade ifall vi sen kommer och säger att vi väntar fler barn, Personligen skulle jag aldrig komma på iden att skaffa barn runt 40 sträcket.. Så även om det gick "fort" emellan graviditeterna (vilket vi har fått en hel del onödiga komentarer gällande) så har ALDRIG abort varit på kartan för vår del. Vi båda är eniga där, Varför ska man göra abort för att man tycker att det går för fort emellan graviditeterna ?! skydda dig i sånna fall! jag förstår mig inte på folk som gör aborter hej villt för att dem inte "orkar" skydda sig!... aborter under andra omständigheter lägger jag mig inte i, men att skita i att skydda sig för att man inte orkar och sen ursäktar sig med en abort det tycker jag är idioti. VI SAMTLIGA nyförlösta kvinnor vet att man är "extra" fertil efter en förlossning, så varför chansa då? OM DU NU INTE VILL BLI GRAVID TÄTT INPÅ???? likaså att skrocket säger att man inte "kan" bli gravid när man ammar??? URSÄKTA vem går på den fortfarande??? har ni missat samtliga studier på detta?... AMNING är inte ett preventivmedel!. Hur som helst jag har lite mindre än två månader kvar av min graviditet och kör på så gott jag kan med en liten hemma och nystartade bolag.. Mår jag alltid 100%? NEJ men jag gör vad jag kan, tror dem flesta upplever den sista tiden av graviditeten som rätt tung endå. Jag ser det positivt hur kul kommer inte mina tjejer ha det tillsammans under uppväxten?